Kap. 3

3 kap. Om rätts­hand­ling­ars ogil­tig­het

28 § Rätts­hand­ling, den nå­gon bli­vit rätts­stri­digt tvungen att fö­re­taga, vare, där tvånget ut­ö­vats ge­nom våld å per­son el­ler ge­nom hot, som in­ne­bär träng­ande fara, icke gäl­lande mot den tvungne.
Har tvånget ut­ö­vats av an­nan än den, gent emot vil­ken rätts­hand­lingen fö­re­togs, och var denne i god tro, ålig­ger det dock den tvungne, där han vill mot ho­nom åbe­ropa tvånget, att utan oskä­ligt up­pe­håll ef­ter det tvånget upp­hörde giva ho­nom med­de­lande därom vid även­tyr, om så­dant un­der­lå­tes, att rätts­hand­lingen var­der gäl­lande.

Kom­men­tar: klicka här!

 

29 § Rätts­hand­ling, den nå­gon utan an­vän­dande av så­dana tvångs­me­del, som i 28 § av­ses, rätts­stri­digt tvungit en an­nan att fö­re­taga, vare ej gäl­lande mot den tvungne, där den, gente­mot vil­ken rätts­hand­lingen fö­re­togs, själv ut­ö­vat tvånget el­ler ock in­sett el­ler bort inse, att rätts­hand­lingen fram­kal­lats ge­nom rätts­stri­digt tvång från an­nans sida.

Kom­men­tar: klicka här!

 

30 § Där den, gent emot vil­ken en rätts­hand­ling fö­re­ta­gits, fram­kal­lat den­samma ge­nom svik­ligt för­le­dande el­ler ock in­sett el­ler bort inse, att den, som fö­re­tog rätts­hand­lingen, bli­vit svik­li­gen för­ledd där­till av an­nan, vare rätts­hand­lingen icke gäl­lande mot den för­ledde.
Har den, gente­mot vil­ken rätts­hand­lingen fö­re­togs, svik­li­gen upp­gi­vit el­ler för­te­gat om­stän­dig­he­ter, som kunna an­ta­gas vara av be­ty­delse för rätts­hand­lingen, skall han an­ses hava där­i­ge­nom fram­kal­lat den­samma, så­framt det ej vi­sas, att det svik­liga för­fa­ran­det icke in­ver­kat å rätts­hand­lingen.

Kom­men­tar: klicka här!

 

31 § Har nå­gon be­gag­nat sig av an­nans trång­mål, oför­stånd, lätt­sinne el­ler be­ro­ende ställ­ning till att taga el­ler be­tinga sig för­må­ner, vilka stå i up­pen­bart miss­för­hål­lande till det ve­der­lag, som må hava bli­vit er­lagt el­ler ut­fäst, el­ler för vilka nå­got ve­der­lag icke skall utgå, vare rätts­hand­ling, som sålunda till­kom­mit, icke gäl­lande mot den för­för­de­lade.

Lag samma vare, där så­dant otill­bör­ligt för­fa­rande, som i första styc­ket av­ses, lig­ger an­nan till last än den, gent emot vil­ken rätts­hand­lingen fö­re­togs, och denne ägde el­ler bort äga kun­skap därom.
Om av­tal rö­rande bärg­ning gälle vad sär­skilt är stad­gat. Lag (1987:329).

Kom­men­tar: klicka här!

 

32 § Den, som av­gi­vit en vil­je­för­kla­ring, vil­ken i följd av fel­skriv­ning el­ler an­nat miss­tag å hans sida fått an­nat in­ne­håll än åsyf­tat va­rit, vare icke bun­den av vil­je­för­kla­ring­ens in­ne­håll, där den, till vil­ken för­kla­ringen är rik­tad, in­såg el­ler bort inse miss­ta­get.

Var­der en av­gi­ven vil­je­för­kla­ring, som be­fordras ge­nom te­le­gram el­ler fram­fö­res munt­li­gen ge­nom bud, till följd av fel vid te­le­gra­fe­ringen el­ler orik­tigt åter­gi­vande ge­nom bu­det till in­ne­hål­let för­vans­kad, vare av­sän­da­ren, ändå att mot­ta­ga­ren var i god tro, icke bun­den av för­kla­ringen i det skick den fram­kom­mit. Vill av­sän­da­ren av an­led­ning som nu sagts icke låta för­kla­ringen gälla, ålig­ger det ho­nom dock att giva mot­ta­ga­ren med­de­lande därom utan oskä­ligt up­pe­håll ef­ter det för­vansk­ningen kom­mit till hans kun­skap; un­der­lå­ter han det, och var mot­ta­ga­ren i god tro, vare för­kla­ringen gäl­lande så­dan den fram­kom­mit.

Kom­men­tar: klicka här!

 

33 § Rätts­hand­ling, som el­jest vore att såsom gil­tig anse, må ej gö­ras gäl­lande, där om­stän­dig­he­terna vid dess till­komst voro så­dana, att det skulle strida mot tro och he­der att med vet­skap om dem åbe­ropa rätts­hand­lingen, och den, gente­mot vil­ken rätts­hand­lingen fö­re­togs, måste an­ta­gas hava ägt så­dan vet­skap.

Kom­men­tar: klicka här!

 

34 § Har skul­debrev, kon­trakt el­ler an­nan skrift­lig hand­ling upp­rät­tats för skens skull, må utan hin­der därav ford­ran el­ler rät­tig­het, som den en­ligt hand­ling­ens in­ne­håll be­rät­ti­gade på grund av den­samma över­lå­tit å an­nan, gö­ras gäl­lande av för­vär­va­ren, så­framt denne var i god tro vid sitt för­värv.

Kom­men­tar: klicka här!

 

35 § Har nå­gon un­der­skri­vit skul­debrev el­ler an­nan hand­ling, som är gäl­lande i in­ne­ha­va­rens hand el­ler el­jest av lö­pande be­skaf­fen­het, vare hand­lingen, ändå att den utan hans vilja kom­mit ur hans be­sitt­ning, gäl­lande mot ho­nom, där den ef­ter över­lå­telse för­vär­vats av nå­gon, som där­vid var i god tro.

Är kvitto å ett pen­ning­be­lopp utan bor­ge­nä­rens vilja kom­met ur hans be­sitt­ning, vare utan hin­der därav be­tal­ning, som gäl­de­nä­ren, när ford­ringen är för­fal­len, i god tro er­läg­ger mot be­kom­mande av kvit­tot, gäl­lande mot bor­ge­nä­ren.

Kom­men­tar: klicka här!

 

36 § Av­tals­vill­kor får jäm­kas el­ler läm­nas utan av­se­ende, om vill­ko­ret är oskä­ligt med hän­syn till av­ta­lets in­ne­håll, om­stän­dig­he­terna vid av­ta­lets till­komst, se­nare in­träf­fade för­hål­lan­den och om­stän­dig­he­terna i öv­rigt. Har vill­ko­ret så­dan be­ty­delse för av­ta­let att det icke skä­li­gen kan krä­vas att detta i öv­rigt skall gälla med oför­änd­rat in­ne­håll, får av­ta­let jäm­kas även i an­nat hän­se­ende el­ler i sin hel­het läm­nas utan av­se­ende.

Vid pröv­ning en­ligt första styc­ket skall sär­skild hän­syn ta­gas till be­ho­vet av skydd för den som i egen­skap av kon­su­ment el­ler el­jest in­ta­ger en un­der­läg­sen ställ­ning i av­tals­för­hål­lan­det.

Första och andra styc­kena äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om vill­kor vid an­nan rätts­hand­ling än av­tal.

I fråga om jämk­ning av vissa av­tals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den gäl­ler dess­utom 11 § la­gen (1994:1512) om av­tals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den. Lag (1994:1513).

Kom­men­tar: klicka här!

 

37 § För­be­håll att pant el­ler an­nan sä­ker­het skall vara för­ver­kad, om den för­plik­telse för vars full­gö­rande sä­ker­he­ten ställts icke rät­te­li­gen full­gö­res, är utan ver­kan. Lag (1976:185).

Kom­men­tar: klicka här!

 

38 § Har nå­gon för att fö­re­bygga kon­kur­rens be­tingat sig av an­nan att denne icke skall be­driva verk­sam­het av visst slag el­ler icke taga an­ställ­ning hos nå­gon som be­dri­ver så­dan verk­sam­het, är den som gjort ut­fäs­tel­sen icke bun­den därav i den mån ut­fäs­tel­sen sträc­ker sig längre än vad som kan an­ses skä­ligt. Lag (1976:185).

Kom­men­tar: klicka här!

 

Läs mer om ogil­tig­het i boken Av­tals­rät­tens grun­de­le­ment (sär­skilt s 177–196 och 221–230)! Boken ger en kom­pri­me­rad över­sikt över allt som är vik­tigt att veta inom av­tals­rät­ten.

Avtalsrätten i ett nötskal!

Klicka här för att be­ställa boken Av­tals­rät­tens grun­de­le­ment!

 

Be­sök även vår hu­vudsida Af­färsju­ri­dik –tjäns­ter och in­for­ma­tion.

EmailGoogle GmailLinkedInFacebookGoogle+TwitterPrintFriendlyShare